378. X-ray

Image

Som jag skrivit tidigare så har Dus ont i sina leder. Vi har varit hos läkaren och de har funnit att han är överrörlig men inget mer. När vi allihop sedan låg i influensa vrålade plötsligt Dus rätt ut efter mig av smärta. Och när jag väl kom fram till honom så skrek han bara rör mej inte, rör mej inte, min höft har hoppat ur led. Det är ju inte precis att man vet vad man ska göra då. Han grät och grät. Jag ringde min mångfaldigt enduroskadade bror. Nä, den kunde ju inte ha hoppat ur led, trodde inte han. Men kanske att den var på väg. Så lyckades Dus knycka tillbaka med benet så höften kom i läge igen. Detta hände en gång till och självklart tog vi kontakt med vården på nytt. I går var vi på röntgen och Dus blev undersökt. Höfterna låg i läge nu och allt var okej.

Det enda man kan göra mot överrörligheten är att bygga muskler. Min fine lille Dus har börjat med judo och tycker det är görskoj. So far so good.

 

Annonser

377. Fallen

I bland när jag ska tala inför många kan jag bli så ruggigt rädd att det känns som om jag ska gå under. Jag är helt på det klara med att det verkligen inte spelar någon roll och att allt inte kretsar kring det jag har att säga. Och ändå, så oerhört otäckt, inte naturligt alls.  Än märkligare är väl då, att när jag skulle gå i gymnasiet så sökte jag till estetisk teater/bild i Trollhättan. Klassen skulle bli uppdelad i två, 15 bildelever och 15 teaterelever. Å vad jag ville gå där. Så jag skickade mina teckningar och så åkte mamma och jag dit en solig vårdag för inträdesproven i teater. I teaterfoajén gick några runt och pratade upp sig, övade sina monologer. Och de såg så kulturella ut. Och så jag då, i jeans, med tre manus jag övat.

På scenen var det upplyst, i den mörka salongen satt fyra lärare och teaterpedagoger som skulle bedöma mig. Första ordet jag sa kom knappt ut. Helt förtvivlat undrade jag varför jag utsatte mig för det här. Men så lossnade det och jag drog monologer och dialoger utan att staka mig. Efteråt var jag som en klump med gelé.

Ett par månader senare fick jag reda på att jag blivit antagen. I teaterklassen. Lycka! Så jag flyttade till ett fantastiskt elevhem i Trollhättan, pluggade ordentligt och spelade teater dagarna i ända. Vi satte upp pjäser för allmänheten och jag älskade det. Någonstans insåg jag dock att hur dramatiskt lagd jag än var, och hur mycket jag än älskade att spela teater så var jag inte intresserad av att gå vidare på den vägen. Jag valde måleriet sedan och det har jag inte ångrat.

Men jag lärde mig onekligen mycket där vid Trollhättans fall. Som till exempel, att dölja att jag håller på att gå upp i limningen när jag pratar inför många människor.

376. Biltema

 

Image

Det får bli tema bilar idag då. Min lille bror ringde och var måttligt frustrerad. Som den stressade småbarnsförälder han numera är hade han litat lite för mycket på sin backsensor och backat rakt in i en annan bil när han fickparkerade. Våra bilar här hemma går i krångelomlott och vi hinner inte få den ena lagad förrän det gnisslar skärande i den andra. En dunk servoolja åker med i nödfall varje dag. Jag hoppas jag aldrig behöver fylla på den, jag häller säkert bara fel.

Jag vill åka spårvagn till jobbet istället.

375. Sagoväsen pt 2

Så är planeringen för årets utställningar i full gång. Pingst och midsommar blir det. Om ni kanske minns så startade jag upp ett sagoväsensprojekt. Här är teckning två.

Annars har det våfflats här idag. Ett skrubbat knä har plåstrats om och solen har lyst på det Hallvikska torpet.

374. Våren är här

Hundpromenaden i förmiddags kunde göras i kortärmat. Jag såg både tussilago och fjärilar. Så himla skön tid framför oss.

Igår hade vi personalfest på jobbet. Musikquiz, allsång och dans. Som engagerad i personalklubben så var jag en av de lyckliga sex som höll i planeringen och kan väl känna såhär efteråt att det vart lyckat och väldigt trevligt.

Idag har vi fått lov att gå på middagsbjudning hos fina vänner i götet. Så härligt med tvillingsjälar och roliga diskussioner.

Dessutom väntar jag andäktigt på, att sötaste svägerskan i världen ska komma hem från Los Angeles med fina skor till mig.

Tillbaka till livet alltså. Hej våren. Bye bye influensa.

373. Gnällinlägg

Ja och här kommer ett gnällinlägg till. Jag är så trött så det är helt galet. I ungefär fem minuter varje morgon blir jag glatt överraskad och tror att detta nog ska bli en pigg dag. Men icke.

Fast om man ska se positivt på influensans följder så har jag gått ner till min målvikt och har därmed beställt tid hos bästa frissan. Man kan faktiskt sitta där och sova lite, dubbelbelöning liksom.

372. Fru Kreativitet

Image

Influensan slog sig även på hjärnan.

Normalt har jag en hjärna som har svårt att stilla sig, den skämmer bort mig med idéer och associationer. Den entusiastiska Fru Kreativitet huserar där. Men nu var där låst och mörkt, den lamaste formulering kändes som något helt oerhört svårt och allt har varit som ett grått segt töcken.

Men i förmiddags hörde jag henne igen. Helt utan förvarning slängde hon ur sig några förslag, sjöng lite och analyserade livet. Välkommen tillbaka Fru Kreativitet. Utan dej är jag halv.