526. Pandor!

panda2Nu har jag på mycket kort tid gjort tre pandatavlor, och är otroligt pepp på att göra fler. Blev nyfiken på pandor och vad de symboliserar och har lärt mig lite om deras anatomi, och deras liv i naturen. En lite rolig text som jag hittade. Om vad pandor symboliserar, som totemdjur till exempel. Fint tycker jag.

Pandas are a rare gem in the wild and despite their very bold, contrasting black and white color they are masters of being elusive. They hide from each other and are very good climbers and swimmers despite their large size. Panda’s typically eat mostly bamboo and are not often open to eating other foods, though occassionally they will eat rodents or birds. They are often teetering on the edge of malnutrition despite the large amount of bamboo they consume, because they struggle to get enough nutrients in their diets.

Panda people tend to be very unique people who have a lot of contrasts or conflicts within themselves that may cause them to ”hide” rather than really allow themselves to be seen. Panda people require a lot of encouragement and soul nourishment to really reach their fullest potential and realize just how unique and special they truly are. Some panda people are also very ”picky” and as such may suffer from poor diet.

Annonser

525. Pandalängtan

pandaFörst övertid i ett par timmar. Sedan rastning av hund (och katt) innan jag klippte make och nattade barn. Bokning av semesterresa (jippii!), måleri och nu som the cherry on top lite blogg. (För det är fullmåne och jag kan ändå inte sova.)

Hela kvällen ackompanjerad av Vera och hennes ”bebis”, en pandafrisbee som hon nu omhuldat i flera dagar. Nu ligger bebben uppe på frysen så Vera får vara lite barnledig.

524. Med Duracell-Douglas

kvallsprommisKvällens prommis hölls i sällskap av Vidunderliga Vera men också Duracell-Douglas. Han är överallt men samtidigt inte där han ska vara och sprang minst fyra gånger så långt som Vera på samma promenad. Reste ragg åt ungefär allt och studsade i dikena. Jag skrattade flera gånger, när jag inte höll andan för att jag trodde han sprungit till skogs i ren iver.

Mitt Spotify hackar i telefonen. Funderade lite över detta fenomen. Alltså: Jag står ut med att barnen bråkar, att bilen krånglar, att det nästan aldrig är en lugn stund. Men rör inte mitt Spotify. För då.

523. Helgavslut

raJag sitter här med en burk salta grodor och en Elle-tidning jag snart ska frossa i. Igår var vi hos snälla vänner i Göteborg som bjöd oss på Indiskt. En god kväll. Idag har jag gjort en massa saker ute och inne och ändå hunnit måla lite. En bra helg alltså som nu skall avslutas på bästa sätt.

522. A wimbaway!

vagenDet är så kallt ute att jag blir lite arg. Först gick jag och köpte lite kläder på stan till Dus medan han hade judo. När jag kom hem var det hundpromenad i samma elaka snålblåst. Jag försökte föreställa mig somrig värme och ljumma vindar men inte den bästa av fantasier kan tänka bort en halvt förfrusen näsa. Ens om man sjunger ”The lion sleeps tonight” under tiden. Nu har jag stått framför braskaminen och tinat lite. På alla vis.

521. Ifrågasatta moderskapet

mammaFortfarande ifrågasätts mammors agerande i större utsträckning än pappors. Till och med innan man får barn börjar det. När jag och M förtvivlat försökte få barn så dröjde det tre-fyra år innan vi berättade för speciellt många om det. Folk slängde ur sig Frågan titt som tätt, även de mest ytliga bekanta kunde skrika ut frågan över rullbandet på Ica:

– VARFÖR SKAFFARNIINTEBARN DÅ?

Och då brukade jag titta på dem, le lite och svara, att nä det kan vänta, det är så många saker vi vill göra först. Ingen brådska!

Jag svarade alltid så, för det är världens urbota mest ogenomtänkta privata fråga på alla vis. I alla fall, det jag vill komma till är, hur provocerade folk blev av mitt svar. De riktigt flög på mig, ville omvända mig, få mig att förstå att en kvinna aldrig kan bli riktigt riktig om hon inte fött barn. Att inte vilja ha barn som kvinna, är egotrippat och märkligt, hårt och kallt. M ifrågasattes aldrig, bara jag.

Sedan när man är mamma, då skall man bli vid sin läst. Mina föräldrar var jämlika. Mamma arbetade hårt och reste mycket i jobbet. Pappa skötte då all markservice hemma och det funkade hur bra som helst. Vi barn var oändligt älskade. Men efteråt har jag förstått hur starkt ifrågasatt mamma var som mamma. Inte av de nära, utan de i periferin.

Jag är inte käcka-bullbakande-mamman. Men jag älskar mina barn över allt. Och jag vill lära dem att det är okej att vara precis den man är och vill vara så länge man inte skadar någon.

Ovan ett porträtt av min ursnygga tuffa mamma.

 

 

520. Mörkrädsla

whitemouseDet skulle kunna bli ett riktigt gnällinlägg där jag bara öste ur mig om sibiriska promenader med hunden, eller nackspärr eller envetet snöfall eller hur bra det vore, om alla goda saker vore nyttiga. Men man ska ju inte klaga.

Så jag berättar om min lilla promenad med Vera i går kväll. Normalt är jag inte mörkrädd, men igår var det allt lite läskigt med lon som ropade i skogen och Vera som tvekade att gå ut i mörkret. Men jag har en liten tankerockad som brukar hjälpa på mörkrädslan. Och då tänker jag alltid såhär, att hur troligt är det, att något farligt finns där i skogsmörkret i den kråkeredska kvällen? Då finns det värre mörker. Sånt mörker, som gör att man blir bitter, tappar hoppet och sina drömmar. Sånt mörker som mer kanske kan smyga sig in utan att man märker, sånt mörker skall man ge akt på, brukar jag tänka. Och det funkar bra för det mesta.