415. Nu är jag här!

Känns som att jag inte varit på bloggen på två veckor….I dag har min röst kommit tillbaka. Den är inte vacker. Men den är. Jag har genomlevt klassfotboll, Sus kalas med fina släkten, utställning och Eurovision Song Contest utan den. Det går. Men inget jag rekommenderar. Som när vi spelade krocket i fina ljumma kvällen i lördags. Och jag leder starkt. Ett slag från att vinna. Då knockar sluge M mitt klot. Och det är alldeles outsägligt, det man hade att säga. Ännu jobbigare att spela krocket (Eller minigolf som också är en gren som får fram mina sämsta sidor. Verkligen.) när man inte ens får ge tillbaka verbalt.

Men.  Jag har jobbat på ordentligt och har koll på läget, allt som ska packas, alla listor, skoluppgifter, hundklorna är klippta och landet ligger där det ska. Så ikväll klippte jag gräset hos min lilla mamma alltmedan Sus och Dus klättrade i mormors blodbok så löven ruskade. Sedan lyssnade vi på en trana som satt i grannens rhododendron och sjöng för fullt. Livet är bra härligt.

Annonser

414. Ja men alltså

Först blev jag alldeles rund under fötterna. I onsdags hade jag så svullna fötter att jag hade lite svårt att gå. När jag skulle gå på stan och inhandla de sista presenterna till Sus fick jag först gå till närmsta (och då tänkte jag verkligen efter först) och inhandla ett par större tygskor. I går skulle jag hänga tavlor inför utställningen i Forsa Kvarn. Jag kände, att mitt annars så säkra ögonmått sviktade. Att jag var lite obalanserad. Men tavlorna åkte upp, och bra blev det till sist. Väl hemma upptäckte jag att det var feber i kroppen. Det blev Ipren och jobba på med sommarträffen i alla fall.

Men idag var droppen. När jag vaknade och skulle sjunga för lilla Sus, då. Hade jag ingen feber längre. Men. Då. Var. Rösten. Borta.

Är det inte hur kul som helst?

När den är tillbaka igen ska jag sjunga från the top of my lungs! Indeed.

413. Kollisionskurs!

Hu, det senaste dygnet har varit lite ansträngande. Först höll jag på med måltidslistor inför sommarträffen. Några familjer hade tillkommit och jag skulle få fram nya antal. Som inte stämde. Satt och räknade och klurade till sent i natt men icke. När jag var lagom mör gick jag och la mig, irriterad. När jag nästan kopplat av, då kommer stackars Dus som har fått växtvärk. Och inte hjälper det med alvedon och massage inte. Klockan var arla morgon när vi till slut somnade. Sedan glömmer jag min matlåda hemma och får lov att köpa mig ett färdigbrett knäckebröd till lunch.  Ni kan förstå att jag blev mätt och glaaad.

Så idag har jag varit något frustrerad, dessa yttre förutsättningar var väl kanske inte de bästa. Men nu är jag hemma. Jag har ätit mat och förberett Dus skolutflykt och Sus barnkalas. Snart kommer M och då ska vi hjälpas åt att räkna. Så nu är allt gott.

412. Elefantasi

Å jag bara dagdrömmer om Indien. Vi kollar hotell för Kolkata nu, vi tre familjer som ska resa.

Fast snart ska jag göra en betydligt kortare resa. Tågbiljetterna till Stockholm och Berghs kursavslutning är köpta. Nu ska jag bara göra en liten och en gigantisk grafisk uppgift, sen är det färdigt. Och nu har jag fått höra så mycket positivt om mina senaste uppgifter att jag lider av svår prestationsångest, det vänder sig i magen och det kreativa löper amok i skallen. Den ena idén är galnare än den andra och jag tvivlar på att jag ska kunna få fram något vettigt.

411. Magisk fredag

Fredagen har varit fin. Först jobbade jag, och lunchade med goa kollegor.

I strålande majsol åkte familjen ner till stan för att gå på vårmarknaden. Sus ville köpa allt och Dus intet. Och jag, jag hittade en fantastisk gigantisk turkosring. Ville ha med en gång men så är jag så löjligt snål ibland vad det gäller mig själv. Nog för att Indienresan hägrar. Men vill man verkligen ha en ring för sextio riksdaler så kanske man kan unna sig den? Jag lommade iväg efter de andra och vi gick säkert 200 meter innan jag stannade.

– M, sa jag. Jag tyckte den ringen var så fin! Den kostade 60 kronor…

– Ja, du bestämmer själv, sa M, som var hungrig.

Det var ju inte det svaret jag ville ha. Och jag tog upp plånboken för att kolla om jag hade några som helst kontanter.

– Jag vet att jag gör det, sa jag.

– Men Ewa, har du tappat pengar?

Och under mina tåspetsar ligger en femtilapp och en tjuga. Jag kollar i plånboken igen. Mina pengar ligger kvar där. Jag ser mig omkring. Ingen är i närheten. Pengarna fladdrar lite i blåsten.Kliver jag av dem blåser de bort.

Jag är en ärlig människa. Även mina fattigaste dagar. Jag lägger pengar i insamlingsbössor, jobbar ideellt, och jag vill göra rätt för mig, som de flesta.

– M, det är inte mina pengar.

– Jo, nu är det det. Du ska nog ha den där ringen.

Alldeles magiskt.

 

410. Om natten

Sent omsider slänger jag in en torsdagstemabild. Dagens tema är ”Natten”. Fler bidrag finner ni hos Sofie.

Jag var bara tvungen. Jag är född utpräglad nattmänniska. Min mamma och pappa fick grått hår bildligt talat när jag var liten, för jag somnade aldrig. Å andra sidan gjorde jag nog inte så mycket väsen av mig när jag väl fick vara uppe tills jag blev trött. Jag ritade, läste och lekte för mig själv. I tonåren var mamma till och med hos läkare med mig för att jag inte sov så mycket på nätterna. Men inte var det nåt fel, en del har bara en annorlunda dygnsrytm.

Som vuxen är jag fortfarande nattmänniska. Jag går aldrig och lägger mig för att jag är trött, utan för att man behöver sova och livet är anpassat för vakna dagar. Jag önskar att jag vore en early riser. Det verkar så härligt att vara pigg direkt när man vaknar. Men det finns fördelar med mitt sätt att vara också. Flera.

409. Manga

I kväll hade jag mina intentioner att vara lite redig, få en liten guldstjärna i vuxenprotokollet. Jag gick ut (och resten av familjen följde efter), drog igång gräsklipparen och började min långa vandring på det gröna. Så gick gräsklipparen sönder och det började åska. Så jag gick in igen (alla följde efter nu också), och i denna stund borde jag gjort något annat. Jag var så trotsig att jag satte mig och ritade en Manga-Sus. Med nöd och näppe godkänt, tyckte Sus och Dus.