298. Höstpromenad

I dag när Dus spelade fotboll och M kört oss alla dit klev jag, Sus och den stora hunden ut i strålande höstsol och så gick vi hem. Det blev en ganska lång men fin promenad. Sus berättade om skolan och vi tittade på ludna larver och fallna löv. En härlig höstdag.

Annonser

297. Blixtar och dunder

I går tillbringades en stor del av familjens dag på fotbollscup. Det ösregnade tidvis och matcherna avbröts några gånger på grund av åskan som drog fram och tillbaka. Det spelades ändå friskt och barnen var glada i alla fall.

På kvällen träffade vi lilla kusin Vitamin, hennes fina mamma och pappa. Mormor bjöd på kräftor och paj.

I går var det sensommar, i dag är det höst.

296. Julfest hela dan

Ni kanske undrar var jag är.

Jag är väl där jag brukar vara men de senaste dagarna har jag varit ganska busy med julfestplanerande. Tillsammans med goda vänner och familj arrangerar jag julfest i slutet av november. Det är för andra året i rad och det är väldigt roligt!

Fast det känns lite skumt att känna in jul nu, ordna julmatsofferter och skriva inbjudan till julfest. Jag som ska äta kräftor på lördag…

295. Hypermobilitet/överrörlighet

När Dus blev min hade han en skena på sin ena fot. Hans fot hade varit sned när han föddes och han hade varit gipsad. När han lärde sig gå hade han ortopediska skor. Men han blev snart friskförklarad av ortopeden när han travade runt barfota på det kalla sjukhusgolvet.

En liten gnagande känsla stannade dock kvar hos mig. Det knakade lite i hans leder men när jag tog upp det på BVC fick jag ett snäsigt svar:

– Det knäpper i alla mer eller mindre. Det var en mamma som var orolig för att det knäppte i hennes barn så vi kallade hit en doktor som kände igenom varenda led på barnet, DET TOG EN STUND och det VAR INGET FEL ALLS! Jag gick därifrån lite lugnare trots det ganska otrevliga bemötandet.

Vi hade (och har) ganska många vaknätter jag och Dus. Han grät och jag bar, tröstade och pussade hans små kinder. När han väl kunde prata sa han att han hade ont i fötterna och benen. Så vi har varit hos flera läkare genom åren. Alla har de sagt att det varit växtvärk. Att vi ska vara glada att alvedon hjälper. Att det går över till sist.

Så i våras knäppte det inte längre i hans leder. Det knakade. Den här gången skaffade vi en remiss till barnmedicin. Allehanda prover togs. Dus hade en liten brist på D-vitamin men inget mer. Växtvärk var det, förstärkt av vitaminbrist.

Men det har inte blivit så mycket bättre trots tillskott. Nu förra veckan var Dus förtvivlad och hade ont. Han ville att någon skulle undersöka honom igen, kunde inte någon hjälpa honom? Jag funderade. Vare sig Ortopeden, BVC, skolsyster, Barnmedicin eller någon som helst annan läkare har ju hittat något fel på honom. Vem finns det då kvar? Så slogs jag av; alternativmedicin. En kiropraktor fick det bli.

Så Dus och M var där i fredags och äntligen fick Dus en diagnos. Han är överrörlig. Alltså för vig för sitt eget bästa. Lederna böjer sig bortom sina gränser och därför knakar det och gör ont. Det kommer kanske aldrig gå över. Men man kan lindra genom sjukgymnastik, bygga upp muskler runt som skyddar och stabiliserar. Vi ska försöka få en remiss inom kort.

Det är så skönt att veta, tycker Dus. Sådan lättnad för oss alla.

Ovan en teckning från när jag var enbarnsmor och nyss hade återupptäckt blyerts. Porträtt på mig och min alldeles egna lille Houdini (som också förmodligen var överrörlig).

293. Hemliga byrån

Helgen blev härlig. I lördags var vi hos goda vänner och åt fantastisk mat. Barnen lekte och vi vuxna pratade till sent på kvällen. I går fixade och fejade jag och Sus hela dagen. Vi hittade en byrå på loppis i lördags, precis en sådan som skulle stå i Sus rum. Så vi slipade, målade och målade. Sedan sorterade vi alla Sus prylar. Och Sus har många ting. Många små, små och glittrande som gör ont att trampa på. Och andra, enorma, mjuka.

Sus ville prompt vara med och slipa, måla och sortera. Det blev så fint. Sedan, när vi var klara så lade hon sig en stund och pustade på sin säng, stolt och trött.

292. Ljus och skugga

Livet är en strid. Och Livet är en fest. Varför är det så svårt att ligga på en lagom nivå? En jämn linje längs med liksom? I denna värld borde det inte vara så svårt.

Bara jag får krama dem jag älskar ordentligt och rita av mig lite så är det okej.