16. Tomten och Döden

Ofta hör jag de mest intressanta reflektionerna från barnen. Här hemma avhandlas just nu Tomten – och Döden. Min roll i det hela är mest som smygande åhörare.

Sus:

-Har Tomten några renar? Kan farfar se oss från himlen?

Sus frågar och frågar, Dus svarar och svarar.

Egentligen vet han att Tomten inte finns. Det som slår mig är hans visshet, att Döden inte finns heller.

Det är värt en stund av filosoferande.

14. Rosdansande


Just nu känns det som jag har ett härligt flyt.

Förvisso mycket att göra; vårmarknad i Dus skola, förberedelser inför Sus skolstart i höst, planering av en gigantisk sommarträff samt mina egna studier.

Men det är kärt besvär och kanske just därför har jag härlig fenomenal inspiration för tillfället.

Det fanns lite plats för mig att vara med på utställning i Forsa Kvarn redan i pingst, och det ville jag gärna. För att få kontroll över situationen skyndade jag mej till Wahlströms Konst för att rama in några teckningar. Jag har tagit hjälp av dem för inramning i flera år och de har stor kunskap och erfarenhet.


Nu kommer det:

När jag tog fram mina alster fick jag beröm. Inte ”den var fin” eller ”det här var skickligt utfört”. Utan entusiastiskt fantastiskt beröm. Om djup, säregenhet och berättande konst.

Min konst. Min alldeles egna.

Så jag är alldeles lyrisk, det känns som om jag hittat en skatt.

13. Outslitlig vår

Idag har jag varit ute nästan hela dagen. Målat vårat staket vitt och rent igen.  Barnen har lekt med kompisar ute i solskenet. På kvällen tog jag en löprunda med sonen på cykel näst intill. Plötsligt är allt levande igen. Våren är som en enda stor underbar klyscha. Jag skulle kunna skriva massor av meningar om som många har skrivit  förut. Det fina i kråksången är att våren i sig aldrig kan tjatas ut eller förlora sin mening. Så ny och sprudlande fantastisk varje år.