484. Plie!

 

Ryggskottet träffade strax efter frukostrasten. Mitt i prick. Jag gör V-tecknet med hela kroppen nurå. Jag har försökt fälla ut mig själv sedan jag kom hem.

Annonser

483. Resfeberfrossa

 

Och jag klipper alla i hushållet, inklusive vidunderliga hunden. Skriver listor, tvättar kläder. Nojar, drömmer, tänker, stressar, lugnar ner mig igen. Den Stora Resan.

Idag har vi firat älskade Kusin Vitamin på tvåårsdagen. Flygande Jacob och Kitkattårta. Kusin Vitamin som säger: – Ewa? Gass! och ler med hela själen och det betyder är att jag minsann är en bra faster som man får glass av. Så vill hon sitta i mitt knä och jag får hålla hennes små händer och jag blir rörd ända in i själen. Grått ute, varmt och mysigt inne i bullerbyhuset. Sus och Dus busar. M fotar med sin nya kamera. Vackra bilder av en fin oktoberlördag.

482. Surrealism i vardagen

Det spännande torsdagstemat idag är Surrealism i vardagen, fler bidrag finnes hos Emilia.

Mitt bidrag är en ganska passande bildserie som jag precis visste hur den skulle se ut och vad den skulle berätta. Problemet var att jag inte har någon tunnelbana i närheten. Så den läsande Dus är fotad hemma i köket och resten, ja, det är surrealistiskt.

481. Materialist javisst?

Innan har jag inte varit speciellt pryltokig. Det har aldrig varit speciellt viktigt för mig att byta ut saker för att. Men nu, när jag borde börja bli vuxen, då minsann. Först började ljudet hacka i min mobil, alltså ingen spotify på promenaden. Sedan lägger facebookappen av. Man måste dessutom ladda denna arma telefon konstant för att den skall fungera. Jamen VA?

Det är klart jag vill ha en ny telefon! En bra!

Och här kommer min inre bohem fram och väser om materialism och konsumtion. Men där går hon bet. Jag stoppar i öronsnäckorna och väser, att musik och socialt umgänge är en del av livet.

480. Reklamation!

Kan jag få reklamera den här dagen? Börja om, fixa en strålande höstsol och en piggare Ewa, en dag som känns bättre? Inte ens teckningen jag gjorde till inlägget blev bra.
Och det är så löjligt att gräma sig, så mycket bättre att vara glad för allt det som är bra men vissa dagar kan vara så enerverande. Och då spelar det ingen roll vad jag försöker intala mig. Det är liksom lite tortyrkammare över saker och ting.

I alla fall, det har varit fina stunder också. Nu på kvällen satt jag och läste Dus Kalle Anka och åt jordgubbar och grädde. Det kändes genast 100 procent bättre. Sedan ritade jag en arg gubbe och nu är allt i balans igen.

479. Felix Baumgartners hopp

Nu har jag ritat en rabarber igen. Morris trampade på den förra med smutsiga tassar. Under tiden följde vi Felix Baumgartners uppfart och senare rekordhopp från sin rymdkapsel. Ett par timmar efteråt är jag fortfarande skakis, vilken grej att hoppa och falla 3,9 mil! Är det något slags ”Jaha vad ska jag hitta på nu då”-infall? Människor är gränslöst otroliga. Men. Så ensamt däruppe. Förmodligen får man distans till de vardagliga bekymren.

Tänkte jag med hjärtat i halsen och filade vidare på rabarber nummer två. Hellre ett par mjuka smutsiga tassar än ett hopp genom ljudvallen.

478. Multitasking

 

Det är synd om den vidunderliga hunden Vera. Hon fick ett aggressivt våteksem i huvudet i början på veckan. Veterinären fick lov att göra ny frisyr på henne. Munkfrisyr och tratt är inget som gör Vera glad.

Det närmar sig Indien med stormsteg och jag kör stenhård multitasking. Salva på Vera, reseapoteksinhandling, trädgårdsarbete hos mamma, slutspurt på hemliga barnboksprojektet, hårfärgning, biståndsarbete, fika till Sus och Dus med kompisar. Känns som att jag åker Balder ungefär. Alltså ganska bra.