650. Vårväntan

När jag var mycket yngre mötte jag våren med blandade känslor. Ett vemod, de där knopparna som brast och koltrastens sång landade rätt i hjärtat på mig.

Numer kan jag knappt vänta, efter denna kyla och detta mörker. Jag älskar när allt vaknar, så småningom vindens sus i löven, fåglar som leker, glittret i sjön. Bring  it on spring, jag kan då inte vänta.

649. Lätt

Dagen har varit så lätt, med staketmålning, en mils löpning, hamburgare till middag och fransk rosa lemonad i mitt champagneglas. 

Löpning är fortfarande en kär vän. Några mil i veckan blir det. Idag gick det lättare än på länge. I mitt huvud susar idéer lika lätt som tiden rinner genom mina fingrar. Livet är fint.

648. Kärtorsdag

Ni vet när en är sådär full av vördnad inför livets storhet? När regndropparna på rutan är det största mirakel och varje andetag känns ända in i hjärtat? När varje nervtråd ligger utanpå huden men man vet att ens livsglädje finns där som ett skyddande hölje. 

Och man är ledig. Man ska inte göra nåt särskilt. Bara ha tid att andas in livet, varje nyans och varje smak. Så jäkla fint.

647. Häststund

Dottern har häststund, alltså ridlektion med tillhörande bestyr. Och jag själv har ägnat senaste timmen till att springa en mil från ridhuset, genom stan och tillbaka. På mitten nånstans mötte jag upp sonen och stack till honom en peng. Multitasking gillar jag skarpt.

646. Nare

Det blåser så kallt i världen. Jag undrar om vi någonsin får den där varma sommaren, då vi klär av oss alla skal och är nöjda med att få finnas i solen.

Men trots alla köldsprickor de senaste dagarna känner jag vårsolen strila in mellan kvistverken; där finns också medkänsla och omtanke, och ovillkorlig kärlek.

645. Vår

Det har varit en lång livssträcka då jag inte målat. Det har hänt förr. Livet kräver ibland att man bara lever det. Men jag har alltid fått lov att hitta tillbaka till min värld. Jag hoppas jag gjort det nu. Jag börjar med en tavla till min vardagsrumsvägg.