626. No Limit

lilroIgår travade hela familjen runt i staden med karta i högsta hugg och solen lysandes på våra hjässor. Ty det är No Limit Street Art Festival. Ett fantastiskt projekt av världsklass som fyller många med stor glädje. Och jag är fylld av hänförelse och inspiration, färg och ljus!

Annonser

616. Möjligen måndag

biirdPå morgonen när jag vaknar relativt tidigt vet jag först inte vilken dag det är eller om jag försovit mig. Så kommer den ljuvliga insikten om semester och djupdyker ner i min mage. Att det inte spelar någon roll vilken dag det är, vad klockan är eller om något behövs fixas för tid finnes!

Vi gjorde ett litet besök hos min käre far och åt glass. David och Sara är underbart fina mot sin morfar fastän han aldrig minns dem från gången innan. (På grund av skadat minne.) Sedan har jag ägnat mig åt vårt trapprum, ilsk många gånger då två-och en-halv-metersvåder med renoveringstapet hängde ner över mig. Men det gjorde att det hela gick desto fortare och återstoden av dagen har varit grill, badminton med samtida skutt över mördarsniglar. Nu blir det efterlängtad film; Searching for Sugarman!

 

607. Nationaldagsfirande

hjortVi firar nationaldagen såklart. Sara har sjungit på torget med sin kör, jag har gått en lång promenad i de kråkeredska skogarna.

Lite uppdateringar:

♦ Sus och Dus heter härmed sina alldeles egna namn, Sara och David. Nåt annat går bara inte an, säger de surfande barnen.

♦ Vi har sommarhästar på bete på ängarna kring vårt hus. Trolla, ardenner och Ronja, shettis. Sara går på ridskola och jag har återupplivat mina kunskaper vad gäller sadling och tränsning. Ridit barbacka på ardenner, kört med häst och vagn också. Det är mycket hästar i mitt liv nu. Och även om jag inte är, och aldrig kommer bli riktigt hästbiten så är det klart häftiga djur. Egna och vackra.

♦ Jag har anmält att jag skall springa 10 km på Kretsloppet i höst. Eller, ta mig framåt i alla fall. Vad hände?

 

 

601. Tussilagosafari

snow

Den alltuppväckande våren är här med sitt ljus, klockvridning och bristande knoppar. Helgen har spenderats väl, jag har varit med Sus på ridhuset där hon hade sin första ridlektion, gårkvällen tillbringades med fina gäster. I dag har jag först trugat ut den stora hunden på lång skogspromenad, överallt sjöng fåglarna och tussilagosolarna lyste. Sedan har jag promenerat än mer med cyklande barn och slutligen sprungit av mig lite vårrus.

595. Monkey on my back

monkeyJag är inte bitter. Men kanske lite butter. Den famösa apan kom och satte sig på min rygg nån gång under dagen. Vägen hem spenderades i bilkö. Lång och trög. Miljonlång och tusentrög. Sedan hämtade jag Sus hos kompis, för att väl hemma inse att jag skulle tillbaka igenom den härliga bilkön. I bilen hem berättar Dus om sin onda arm. En tio kilos sten har ramlat ner på den lilla armen från ett berg. Det gör givetvis ont. Massivt. Men vi bestämmer oss för att åka hem i alla fall. Väl hemma har M:s bil gått sönder, Sus ligger efter med läxorna och nu ska de göras, maten ska lagas och Dus arm bandageras. Supersimultan.

Nu har jag sagt godnatt till mina små stora. Passade på att natta apan också. Så nu.