169. Halva livet

Nu så här på nyårsafton slår det mig, att 2011 har jag och M varit tillsammans halva mitt liv. Ovan ett porträtt som gjordes ungefär då vi träffades.

Jag är absolut inte den som ger några offentliga kärleksförklaringar, snarare tvärtom. Det finns alltid någon dråplig anekdot att berätta om min och M:s gemensamma resa. Gnäller ibland gör jag också.

Men håll i hatten och sätt dig ner käre make för här kommer det:

Det finns ingen som du och jag älskar dig innerligt. Det krävs en M att leva med mig och jag lever min dröm tack vare dig. Dessutom kan du spela schack också.

Gott Nytt År!

Annonser

167. Världen & jag

Har nyss avverkat en timme framför tv:n, jag har tittat på Rapports årskrönika.

Att vår jord, denna fantastiska plats med sin natur, sina mirakel och storslagenhet också kan vara en plats för ondska, orättvisa, svält och ett sviktande klimat. Det gör mig så svart inuti att jag vill vända mig om, sätta mig med ett glas vin och ett paket cigaretter med ryggen mot allt, och bara skita i att försöka bli en bra världsmedborgare. Det kan kännas ibland som att det knappt är någon idé.

Men det är det visst! Nu kommer ett nytt år och vi har alla möjligheter att bry oss om varandra och jorden. Och jag kommer inte köpa några cigaretter detta år heller.

165. Fint besök

På julafton var Kusin Vitamin i vårat hus för första gången. Hon är en mycket behaglig liten person och förutom en och annan liten kräk gjorde inte flickebarnet mycket väsen av sig. Bror, fästmö och dotter samt min mamma kunde stanna länge och vi åt massa julmat och pratade än mer. Sus och Dus pysslade med alla sina klappar och julefröjden var total.

(Porträttet föreställer inte Kusin Vitamin.)

164. Jag är tillbaka!

Och jag är frisk! Bara lite ynka rosslande och snörvlande kvar av flunsan. Men vad gör det?

Det blev jul i alla fall och även om inte allt blev som jag tänkt blev det bra ändå. Tomten kom och barnen var glada.

Idag har jag varit och fikat med kompis i stan samtidigt som jag passade på att shoppa en finfin tunika. Sedan var vi vid skridskobanan och Sus och Dus åkte på sina nya skrillor. Länge, länge. Runt, runt. De blir duktigare för varje gång.

163. Rosor på kind och glansfulla ögon

Okej, så var det min tur.

Det positiva med att ha feber:

• man kan ligga på soffan och tänka på att det snart är jul och inget är ordnat än, dessutom kommer det dröja ett tag till. Det kallas julefrid tror jag.

• man kan ligga på soffan och titta på Mission impossible 2, genom all långdragen action och fyrans nyheter utan att tröttna och gå och rita i stället. I bland slumrar man till och vaknar av lite hoande tomtar i den oändliga kaskaden av reklam. Riktigt fredagsmys.

• man kan ligga på soffan och förundras över hur mycket ens fina barn egentligen klarar själva.

• man kan ligga på soffan och småprata lite med sin sjuke make (som ligger på andra soffan) om allt mellan himmel och jord som man kanske inte alltid hinner med.

 

I dag är M på god bättringsväg tror vi. Och Ipren har stagat upp min kropp för en stund.