425. Loreen i Borås

En skön sommarkväll var det igår. Först hade jag tjejkväll med fina arbetskamrater. Det var knytkalas, tipspromenad, lite lekar och många glada skratt.

Sedan åkte jag ner till en levande stadskärna, folk överallt och sommarsol. I stadsparken mötte jag upp M, Sus och Dus. För nu skulle Loreen uppträda och det kryllade av folk på gator och uteserveringar. Helt underbart kontinentalt.

Fina glada kvällen.

424. Knott och lupiner

I aftonen gick jag mig ut i trädgården, tänkte mig ett lupinstudium. Men knotten är tremendously mean så det blev vad det blev.

I lördags hade vi fina vänner på middag och övernattning. En av dem var så rar och klippte mitt hår så det ser helt okej ut nu. The käck näck fläck har dessvärre vuxit men den syns fortfarande bara om man lyfter på håret.

Men trots fläck och knott så är sommarkvällen fantastisk, vi har ätit jordgubbar och sett den vackraste av regnbågar.

423. Midsommarhelgen

Image

Det har varit en härlig midsommar. Vi var på en mycket trevlig födelsedagsfest i fredags hela familjen. Vi hade hur roligt som helst, allesamman.

På lördagen bar det av till Forsa Kvarn och utställningen. Jag sålde några tavlor, bland annat flyttade en till Tromsö. Ajö ajö lilla tavlan. Och så får man vara där och prata och skratta med folk, inspireras och förundras av varandras konst. Så himla välgörande.

Nu känns det som att jag har idéer för hundra tavlor till.

422. Salsa

Jag och Sus sitter här nu och äter nachos med massor av god, stark, äkta, handgjord och mexikansk salsa av som M fått av jobbarkompisen. Jag är inte våldsamt kryddälskande men det här är såå gott!

Annars har jag hängt lite tavlor i Forsa Kvarn, till helgen är det utställning med fina konstnärsvännerna. Har ni vägarna förbi så titta in, vettja!

Nä, får återgå till salsan när den fortfarande finns kvar.

421. Förmätet

Först tyckte jag om det här citatet (Oscar Wilde). Bestämde mig för att kontemplativt pricka dit det. Då blev jag arg. Så förmätet citat. Vem har rätten att göra en sådant uttalande?

Men sedan bestämde jag mig för att det faktiskt inspirerar att leva helt och fullt, på det vis som är sant för en.

Jag var hos homeopaten igår. Jag vet inte om det var den änglagårdska landsbygden, solen eller att jag fick lyssna musik på högsta volym i sammanlagt två timmar. Men jag blev gladare och starkare. Jag lovar att berätta om det blir någon förändring i min hårstatus, nu är den fortfarande fallande. Men jag har rivit mina att-göra-listor, gjort rabarbersaft med Sus och Dus. Nu blir det badminton i Myggriket.

420. Rapport från hårträsket

Jag känner mig ganska ok. Som om jag blivit varit med om en olycka och kommit undan med blotta förskräckelsen ungefär. Nu är jag inte på något vis färdig med detta, men jag tar lite i taget. Jag har varit hos läkare. Det är inget allvarligt. Ingen vitaminbrist heller. Hon remitterade mig upp till Hud och sa att ”ska något göras så bör man göra det fort”. Jag har också tagit ledigt på måndag och skall fara långt till en homeopat. Jag tror inte att hon kan rädda mitt nuvarande hår. Jag har tappat över hälften, även om det ser ut som ett normalt hår än. Men jag hoppas att hon kan hjälpa mig på sikt.

Jag har haft det stressigt på sistone. Men hår reagerar som regel efter 3-4 månader på något. Går jag så långt tillbaka i tiden så hittar jag The Flu From Hell. Jag kan också härleda att den brinnande känslan jag haft och har under huden började då. Nu tror jag inte att bara en influensa har åstadkommit detta. Jag är bräcklig hormonellt sedan tidigare, är engagerad ambitiös perfektionist på många sätt och jag har varit stressad. Allt sammantaget har resulterat i detta. Jag har inte mått så bra eller varit i balans sedan influensan, min kropp har vädjat till mig många gånger men jag har inte lyssnat.

Det är aldrig försent att ändra sig. Jag övade på att knyta sjalar om mitt huvud en kväll och det fick mig att må mycket bättre. Skulle jag vakna en morgon med mer fläckar på huvudet, då är jag förberedd. Jag tänker inte sluta med allt, jag älskar mitt liv, min familj, mina vänner, mitt jobb. Men. Ibland tänker jag tacka nej (och det är svårt för en Yes-man som mig), vissa saker behöver jag faktiskt inte göra alls. Jag duger ändå.

419. Alopecia

I torsdags eftermiddags satt jag på jobbet, var fullt upptagen med något och kliade mig lite i bakhuvudet. Så känner jag, att det finns inget hår där jag kliar. Jag jobbar färdigt, åker hem och låser in mig på toa, lyfter på håret. Chockad inser jag att det är sant. Det saknas hår helt på en fläck som är ca 6-7 cm i diameter. Resten av håret faller av lite i taget. Visst har jag sett att jag fällt hår men inte tagit någon större notis om det. Nu när jag ser efter så förstår jag att det förmodligen är på väg av, resten av håret också. Total ångest kan jag säga. Men det var skolavslutning för Sus och Dus i kyrkan och jag svalde och svalde. Fredagen var hemsk, kändes som att jag skulle börja gråta hela tiden, och om jag gjorde det så skulle jag inte sluta. Lördag var det kursavslut för mig. En och annan tår kom på tåget upp mot Stockholm, men jag höll ihop mig och fick lov att tänka mina många tankar.

Mitt hår är en central del av min identitet. Även om jag nu kan se att det försämrats och varit utan glans minst senaste året, så är det ett unikt hår. Generöst, vilt lockigt och lite rött. Det har aldrig gått att göra någon ordentlig frisyr men å andra sidan har Sus kunnat klippa mig utan att jag blivit förskräckt.

Är jag allvarligt sjuk? Vem är jag utan mitt hår? Älskar M mig ändå? Kommer barnen skämmas? Kommer mina vänner tycka om mig fortfarande? Och jobbarkompisarna, vad säger dom?

Nu vet jag inte om jag kommer tappa allt hår. Förhoppningsvis gör jag inte det. Men att få en stor kal fläck i bakhuvudet och resten av håret avfallande i en strid ström är ångesttriggande. Jag har gråtit floder ur djupet av min själ, länge sedan jag var så ledsen. Men. Jag har varit med om mycket värre saker i mitt liv och jag har så mycket fantastiskt. Och efter första impulsen att försöka att inte låtsas om det hela (så dum impuls) så väljer jag nu att vara helt öppen. Jag duger lika bra hur mitt hår än är eller inte är. Kanske faller allt av eller också inte. Kanske växer allt ut igen. Även om jag är i både chock och sorg just nu så hoppas jag att det underliggande skälet inte är allvarligt. För om det inte är det så tror jag på en ljus framtid. Med eller utan hår.