377. Fallen

I bland när jag ska tala inför många kan jag bli så ruggigt rädd att det känns som om jag ska gå under. Jag är helt på det klara med att det verkligen inte spelar någon roll och att allt inte kretsar kring det jag har att säga. Och ändå, så oerhört otäckt, inte naturligt alls.  Än märkligare är väl då, att när jag skulle gå i gymnasiet så sökte jag till estetisk teater/bild i Trollhättan. Klassen skulle bli uppdelad i två, 15 bildelever och 15 teaterelever. Å vad jag ville gå där. Så jag skickade mina teckningar och så åkte mamma och jag dit en solig vårdag för inträdesproven i teater. I teaterfoajén gick några runt och pratade upp sig, övade sina monologer. Och de såg så kulturella ut. Och så jag då, i jeans, med tre manus jag övat.

På scenen var det upplyst, i den mörka salongen satt fyra lärare och teaterpedagoger som skulle bedöma mig. Första ordet jag sa kom knappt ut. Helt förtvivlat undrade jag varför jag utsatte mig för det här. Men så lossnade det och jag drog monologer och dialoger utan att staka mig. Efteråt var jag som en klump med gelé.

Ett par månader senare fick jag reda på att jag blivit antagen. I teaterklassen. Lycka! Så jag flyttade till ett fantastiskt elevhem i Trollhättan, pluggade ordentligt och spelade teater dagarna i ända. Vi satte upp pjäser för allmänheten och jag älskade det. Någonstans insåg jag dock att hur dramatiskt lagd jag än var, och hur mycket jag än älskade att spela teater så var jag inte intresserad av att gå vidare på den vägen. Jag valde måleriet sedan och det har jag inte ångrat.

Men jag lärde mig onekligen mycket där vid Trollhättans fall. Som till exempel, att dölja att jag håller på att gå upp i limningen när jag pratar inför många människor.

Publicerad av Ewas 1000 tavlor

Konstnär

Delta i diskussionen

1 kommentar

  1. Vilket härligt landskap! Längtar ut till skog och mark nu, upp till fjällen.

    Och vilken rolig historia! Alltid inspirerande att se hur folk kan jobba sig igenom saker. Jag är också alltid hiskeligt nervös när jag ska prata inför folk eller stå på scen, men det är ingen som tror det (förutom min syrra) eftersom jag är en fena på att dölja mina nerver. För det mesta. Dessutom är det ju skoj med.

    http://kreativ.blogg.se

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: