671. Kretsloppet check

Årets kretslopp avklarat. Jag är nog egentligen ingen loppmänniska men har sprungit milen många hundra gånger. En sådan ynnest att få och kunna springa.

Nu sitter jag här och är ingen loppmänniska men ändock undrandes om det måhända kan finnas nåt roligt lopp nånstans snart.

668. Augustirymd

Jag och mopsen Elvis går på kvällspromenad och skulle så gärna se månen och augustis alla stjärnfall men icke.

Annars är det femton år sedan idag, sen jag höll det lilla sonknytet i min famn för första gången. Så långt borta och så nära. Det firades såklart ikväll. Tacksam.

667. Sommarpratssummering

Jag sätter kakel och lyssnar på sommarprat om kvinnor. Dessa normbrytande självständiga urstarka som inte funnit sig i den roll de blivit tilldelade. Kan man annat än bara älska dem och de förebilder de är?

Jag har burit runt på min telefon hela sommaren och lyssnat, har hunnit med väldigt många. Det roar mig mycket. Magnus Carlsson var nog det jag tyckte var allra bäst.

665. Kära Hjärtanes

Jag har utställning på Galleri Apell i mysiga Jönköping. Tre lördagar ska jag vara här och tänkte göra små utflykter, äta libanesiskt och strosa runt.

Tolv hjärtetavlor har jag fått ihop. Alla för att hedra min käre far, och om jag säljer så går 20% till Hjärt lungfonden.

Jag har fått producera helt ohämmat och lyckligt denna heta sommar.

664. Jag målar och målar

Jag varken kan eller vill visa allt här ännu. I augusti väntar en utställning i Jönköping.

För ett drygt år sedan träffade jag på en erkänd konstnär, hon frågade hur det gick med mitt måleri. Jag sa det var så mycket med familj och jobb, jag hann inte med måla svarade jag. Genast replikerade hon:

Ewa, du måste måla. Det är en unik gåva du fått, du är född till att beskriva livet genom dig. All din fantasi, ditt driv och flöde, det är inte alla som får. Du har fått detta fantastiska och du får inte kasta bort det, för något.

Och årstiderna bytte av varandra, nyss stod vi där igen, konstnärinnan och jag. Hon frågade hur det var med mig och jag berättade om den extrema tid jag haft med allt. När hon bara stod tyst tillade jag:

– Men jag målar igen!

– Bra, det var allt jag ville veta.

Och nog är det så, att inget någonsin någonsin får göra mig stum.