646. Nare

Det blåser så kallt i världen. Jag undrar om vi någonsin får den där varma sommaren, då vi klär av oss alla skal och är nöjda med att få finnas i solen.

Men trots alla köldsprickor de senaste dagarna känner jag vårsolen strila in mellan kvistverken; där finns också medkänsla och omtanke, och ovillkorlig kärlek.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s