557. Aj aj aj

emergencyOch nu hade jag inte tänkt tjata mer om min rygg här. Men efter ignorering fick acceptans följa. Efter en veckas ont och tidvis pianopallshäng och slutligen en helveteskramp som inte släppte blev jag inlagd på sjukhus. Jag vill börja med att säga att all vårdpersonal jag träffat har varit underbar. Det ändrar inte faktum att jag tycker sjukhus är otäcka. Diagnos mycket akut ryggskott med vissa märkliga inslag. De har röntgat och provat, sjukgymnastiserat och erbjudit hjälpmedel. Men allra mest har jag nog fått smärtlindring. Det tog ett dygn ungefär innan värsta smärtan släppte och vid det laget var det mycket kemikalier som rusade runt i mina ådror. Så läskigt det ändå är. Så fort jag blundade såg jag tecknad film. Eller annat märkligt. Och smärtlindrande tabletterna som skulle göra mig dåsig, de gjorde att jag klättrade på väggarna. (Ja, alltså bildligt talat.)

Jag ville gärna komma hem i fredags och det fick jag. Jag erbjöds ett par kryckor (!) som jag avböjde. Mamma hämtade mig och hjälpte mig. Hemma var som paradiset. Trädgården, plommonen, hunden, katten, kaninerna, solen och vinden och sjön. Sen kom barnen och mannen hem. Så infernaliskt underbart. Och jag kände att det gjorde ont men inte var det alarmerande. Jag åt snällt min mat stående vid strykbrädan. Och så skulle jag stappla mig till toaletten och pang! så krampade magen och ryggen ihop igen och jag kunde inte röra mig. Jag kunde knappt andas. M försökte få upp mig. Mamma kom och de försökte hjälpa mig bägge två. Men det gick inte, hela kroppen var ett kramprussin och jag bara vrålade. Nåväl. Jag fick åka ambulans till lasarettet där jag låg halva natten på AVC. Så mycket elände jag hann se medan jag var där. Jag sa till läkaren att jag vill vara hemma, snälla hjälp mig bara överleva helgen och klara av det. Så jag fick ytterligare en medicin på min digra lista. Med alla dessa mediciner har jag nu klarat av att ha en helg där jag kunnat ta försiktiga promenader, vilat och blivit uppassad i mitt paradis.

Nu väntar sjukgymnastik, elektrisk smärtlindring (istället för tabletterna) och ytterligare undersökning men jag känner mig så otroligt mycket bättre. Jag är väl medveten om hur lömskt det är och kanske kommer jag inte upp ur sängen i morgon igen. Men den föresatsen kan man ju inte ha.

 

Publicerad av Ewas 1000 tavlor

Konstnär

Delta i diskussionen

2 kommentarer

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: