520. Mörkrädsla

whitemouseDet skulle kunna bli ett riktigt gnällinlägg där jag bara öste ur mig om sibiriska promenader med hunden, eller nackspärr eller envetet snöfall eller hur bra det vore, om alla goda saker vore nyttiga. Men man ska ju inte klaga.

Så jag berättar om min lilla promenad med Vera i går kväll. Normalt är jag inte mörkrädd, men igår var det allt lite läskigt med lon som ropade i skogen och Vera som tvekade att gå ut i mörkret. Men jag har en liten tankerockad som brukar hjälpa på mörkrädslan. Och då tänker jag alltid såhär, att hur troligt är det, att något farligt finns där i skogsmörkret i den kråkeredska kvällen? Då finns det värre mörker. Sånt mörker, som gör att man blir bitter, tappar hoppet och sina drömmar. Sånt mörker som mer kanske kan smyga sig in utan att man märker, sånt mörker skall man ge akt på, brukar jag tänka. Och det funkar bra för det mesta.

Annonser

Publicerad av Ewas 1000 tavlor

Konstnär

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: