Det har väl inte undgått någon att igår föll det lite mer stjärnor än vanligt. Så vi pratade om rymden då vi åt middag. Och så kom det sig, att Sus fick reda på, att den första levande varelsen i rymden var en hund. (Dus visste.) Sus lade snabbt ihop två och två och frågade genast hur Laika gjorde när hon tog sig ner igen, kan en hund verkligen klara det själv?
Och hur kan man fint förklara, att någon varelse över huvud taget, sänds upp i rymden utan möjlighet att komma hem igen?
Sus grät och nästan jag också. I två timmar pratade vi om Laika, Sus levde sig in i den lilla hundens färd ensam bland stjärnorna, att behöva sitta alldeles still i en så liten rymdraket. Och maten, tog den slut? Hur kunde någon komma på en så dum och elak idé? Om man så gärna vill ut i rymden kan man väl åka själv? Jag nöddes googla och kunde sedan säga att lilla Laikas lidande blev relativt kort, utan att berätta något mer.
ska ha en utställning nu i november i sunne på temat hund och rymd. otrolig slump att jag kom in på din sida just i dag. ska nog kanske också göra en Laika innan det är dags. den 11.11.11 blir det vernissage. välkommen 🙂
Vad spännande och roligt med en rymd/hund-utställning! Nu blir jag jättenyfiken. Stort lycka till! /Ewa